Sorry
Ja jag visste att det skulle bli såhär. Man är så fullt igång ett tag sen så bara kommer man av sig. Med man menar jag alltså mig själv. Så förlåt alla trogna läsare men jag ska verkligen försöka att bättra mig.
Vet inte exakt vart jag var i livet när jag skrev sist men ja, som vanligt har man ju alltid en del att tänka på. Känns som att hur man än gör så blir det fel. Även om jag e lugn och inte gör shit så händer det alltid något så att det ska bli bråk o massa problem. Orka. Men saken är ju den att jag bryr mig så jag blir lika uppstressad varje gång, kan inte förstå att jag inte fått magsår eller magkatarr än, det verkar ju som att alla får det som har sådär lagom mycket stress hela tiden. Förhoppningsvis blir man väl avdankad efter ett tag men det känns som att den gränsen borde jag redan ha passerat eftersom jag är inne på min tredje månad av phat problems nu.
Hur som helst. Vad har jag gjort sedan sist? Jag har varit mycket i skolan och pluggat och grejat. Försöker verkligen att engagera mig men när solen tittar fram är det ju svårare. Dock är det bara tre eller fyra veckor kvar så jag ska hålla ut innan jag förslappar mig helt. Jag har fått två nya jobb. Håller på med det ena nu som är ungefär som mina gamla jobb och det andra ska jag gå på möte hos på fredag och då får vi se hur det ska bli med den saken men jag ska definitivt jobba där i sommar iallafall. Jag har den senaste veckan börjat vara i Tensta igen. Saknar det där stället, blir lika nostalgisk varje gång. Måste tillbaka. Torsdag och fredag var det festande som sjutton. Träffade min underbara gamla granne båda dagarna. Kul. Var på Mama Africa torsdag och Limpbar eller Linkbar eller vad det heter öppnade på fredag nu så överväger jag att bli stammis på båda. Hade jättekul.
Sitter och tänker lite nu. Vet inte vad jag ska ta mig till. Alla mina tankar går åt ett håll och det är så svårt. Det är jobbigt när man anstränger sig så mycket själv och får så lite tillbaka. Ska man skita i det eller satsa? Känns ju som att det går inte att glömma om man skiter i det men är det verkligen värt att satsa? Vill bara gå o lägga mig egentligen och dra täcket över huvudet men hur kul är det för man kommer ju tänka samma jävla tankar imorgon så man blir ju aldrig av med det. Piss piss. Det känns som att det är jag som gör fel hela tiden men jag är ganska säker på att så är inte fallet...
Vet inte exakt vart jag var i livet när jag skrev sist men ja, som vanligt har man ju alltid en del att tänka på. Känns som att hur man än gör så blir det fel. Även om jag e lugn och inte gör shit så händer det alltid något så att det ska bli bråk o massa problem. Orka. Men saken är ju den att jag bryr mig så jag blir lika uppstressad varje gång, kan inte förstå att jag inte fått magsår eller magkatarr än, det verkar ju som att alla får det som har sådär lagom mycket stress hela tiden. Förhoppningsvis blir man väl avdankad efter ett tag men det känns som att den gränsen borde jag redan ha passerat eftersom jag är inne på min tredje månad av phat problems nu.
Hur som helst. Vad har jag gjort sedan sist? Jag har varit mycket i skolan och pluggat och grejat. Försöker verkligen att engagera mig men när solen tittar fram är det ju svårare. Dock är det bara tre eller fyra veckor kvar så jag ska hålla ut innan jag förslappar mig helt. Jag har fått två nya jobb. Håller på med det ena nu som är ungefär som mina gamla jobb och det andra ska jag gå på möte hos på fredag och då får vi se hur det ska bli med den saken men jag ska definitivt jobba där i sommar iallafall. Jag har den senaste veckan börjat vara i Tensta igen. Saknar det där stället, blir lika nostalgisk varje gång. Måste tillbaka. Torsdag och fredag var det festande som sjutton. Träffade min underbara gamla granne båda dagarna. Kul. Var på Mama Africa torsdag och Limpbar eller Linkbar eller vad det heter öppnade på fredag nu så överväger jag att bli stammis på båda. Hade jättekul.
Sitter och tänker lite nu. Vet inte vad jag ska ta mig till. Alla mina tankar går åt ett håll och det är så svårt. Det är jobbigt när man anstränger sig så mycket själv och får så lite tillbaka. Ska man skita i det eller satsa? Känns ju som att det går inte att glömma om man skiter i det men är det verkligen värt att satsa? Vill bara gå o lägga mig egentligen och dra täcket över huvudet men hur kul är det för man kommer ju tänka samma jävla tankar imorgon så man blir ju aldrig av med det. Piss piss. Det känns som att det är jag som gör fel hela tiden men jag är ganska säker på att så är inte fallet...