esmeraldaa

Känner mig så tom att jag vet inte riktigt heller vad jag ska skriva så det kanske är bäst att pausa just nu. Ska kolla om jag fått några rapporter. Antagligen inte. Pessimist.

Frågan är vart mina pengar tar vägen; räkningar, mat, kläder, smink, fest och ciggaretter plus att jag varje månad lånar ut pengar som jag aldrig får tillbaka. Har dock svårt att säga nej ändå eftersom personen/personerna i fråga faktiskt vet att jag har pengar och jag blir snåljåpen om jag inte lånar ut. Ska börja kalla mig evigt fattig...



Räkningarna är ju inte mycket att göra åt eftersom det är fasta avgifter som måste betalas varje månad.

Maten borde man kunna komma undan billigt med genom att storhandla och sluta köpa så mycket avocado. Problemet är att det finns aldrig tid eller fordon till att storhandla. Brukar köpa på mig mycket mat på Willy's Lidingö eller Superstore Lidingö men då får jag bära alla tunga påsar hela vägen till Bagarmossen. Pain in my hands and legs. Ska jag göra en matkassa? Bestämma en viss summa som jag får handla mat för och inte en krona mer? Vilken summa blir det liksom?

    

När det gäller kläder och smink brukar jag alltid ha intentionen att köpa upp allt som blev över från förra månaden men det brukar snarare resultera i inköp i början av månaden. Vill säga att jag bara ska använda det som blir över till shopping.

Problemet som skiljer nu från innan är festerna, tre inträden är 300, fyra gånger i månaden är 1200. Plus alkohol och cigg. Problem. Sluta röka börja träna? =)

Nej i sanningens namn är det detta snåljåperi som är boven här också. Min svaghet för att alltid bjuda på vin och cigg till allt och alla alltid gör att jag måste köpa ca tre eller fyra gånger mer än om det gällde bara mig. Det är ett litet dilemma, ska jag säga t ex att jag inte har cigg till folk men då innebär det att jag kan inte plocka upp en och röka själv. Då blir jag lika utan som de. Orka. Orka snåla människor. Ska i helgen kräva in alla pengar som alla är skyldiga mig. Jag är ingens bank. Lyckligtvis har jag börjat att skriva upp allt så jag vet exakt.

Tror att jag från och med september ska köra en mer detaljerad kassabok och sedan utgå från den och bestämma mig för hur mycket jag faktiskt får lägga på vardera område. Alla fall ska jag sluta röka, det luktar för jävligt.

    <--------   Not Good !!!

En sak är iallafall säker, sommarjobbet kan dra, SL-jobbet kan dra, Norstat-jobbet sätter jag aldrig min fot på igen efter att ha jobbet med de där aggressiva punkaranarkisterna. Jag behåller min Mejsel, min Mikael och min som jag är kontaktperson åt. Det räcker. Nästa sommar blir det sommarkurs eller revisionsrelaterat arbete.

Tänkte försöka lugna ner mig lite. Har haft lite svårt att bestämma mig för vad jag ska göra efter jobbet. Ska jag gå till Vasa's (igen) och hänga eller åka någonstans och äta typ hos mamma/pappa eller ska jag bara åka hem och ro mig själv? Vill hålla mig sysselsatt för att inte tänka på skitungen men å andra sidan så kanske det är bra att göra det för man tröttnar ju då efter ett tag och blir inte lika upprörd varje gång man tänker på det. Plus att jag beställde från http://www.eleven.se/ och paketet har kommit på posten!!! Blev Too Faceds Lip Injection och Bella Il Fiores Hair Mask som jag visat innan. Roligt roligt. Nej, hem ska jag iallafall.

      

Var hos läkaren för sista besöket igår och vet ni vad jag har? Blodbrist! Har ni hört något så snuskigt? Först tänkte jag att det är lugnt för det är ju bara äta mer proteiner; kött, kyckling o nötter blabla, sedan kom jag på nej du det var inte proteinbrist utan blodbrist så det innebär att jag måste vräka i mig mer blodig mat alltså rött kött. Eller? De sa till mig att äta blodpudding (glöm det!) och spenat (okej...). Men jag vet faktiskt inte för spenat är ju... grönsak? Nej det blir mer köttfärs för min del, får räcka med det.

Hade tänkt starta med min nya bra diet igår men jag blev så sur och kissnödig att jag gick till Vasa's ändå och försökte komma på bättre tankar och det gjorde jag faktiskt. Ett tag. Jag läste någonstans att man ska inte lyssna på vad folk säger utan man ska titta på vad de gör. Det fastnade i mitt huvud, en typ betedde sig så bra och pratade så bra och sen vips (!) var man back at the beginning. Inte mycket skiljer nog denna från de andra hur mycket han än nog försöker hävda det själv. (Jobbig mening) Konstigt bara att jag blir lika förvånad varje gång. Ska inte nämna det hade jag tänkt men frågan är om jag kommer att hålla det? Nykter? Absolut! Full! Aldrig...

Appropå alkohol så har jag upptäckt att det är faktiskt väldigt roligt att gå ut nykter. Man ser mer och kissar mindre och man är inte alls trött dagen efter även om man varit uppe sent. Nackdelen är att man känner alla tjockisar som kliver på en och fyllisar som knuffar på en men ja ... vad ska jag säga nu? Döma dem eftersom de beter sig illa eller strunta i det för att de är fulla? Får tänka lite extra innan jag svarar. Nej men så läste jag idag på svds hemsida om alkohol och främst då äldre kvinnors problem med alkohol...

bl a denna artikel http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/samhalle/artikel_297044.svd men även de andra som länkas till höger på denna hemsida

...och det står att man ska dricka max nio glas vin i veckan och max fyra glas vin åt gången annars riskerar man att få problem. Så tittar jag på mig själv, okej Josefine du går ut torsdag, fredag och lördag i princip varje vecka och full i princip varje gång. Inte bra. Vet inte om jag funderar på en nykter vecka eller en nykter månad? Kommer man verkligen hålla sig i en månad?

Hur mycket jag än vill så kan jag inte riktigt sluta tänka på denna man som gjort mig upprörd. Om jag nämner alla vändningar vi haft i vårt förhållande from beginning to now så kan jag aldrig förstå varför jag är kvar. Han frågade mig varför jag tycker om honom och jag kunde inte ens svara. Skulle bra gärna vilja veta svaret, varför gillar jag honom och varför stannar jag med (eller typ 85% utan) denna skitunge? Blir jätteglad över allt som är lite bra och bortförklarar allt som är dåligt. Men nu är jag trött, riktigt ordentligt trött. Det värsta är att när vi väl ses eller när han väl hör av sig så kommer jag inte bråka för jag är rädd att förlora honom. Det är sanningen, han är inget att ha och det vore guld att förlora honom men jag vill inte vara utan honom utan jag går och hoppas på att han någon dag kommer att förändra sig. Jag ser liksom allt det små som ingen annan ser att vissa saker är bättre nu än det någonsin varit men å andra sidan så var andra saker bättre i början. Jag vill att han ska ta sig tid och att han ska stå för mig och ge mig uppmärksamhet hela tiden. Men jag själv ger inte honom någonting för jag vill inte vara någon tjej som springer efter någon utan han ska komma till mig. Problemet är att han tänker samma, han vill att jag ska komma till honom. Eftersom vi har haft det så lugnt nu ett tag har vi inte pratat alls mycket och det har lunkat på. Jag vill att det ska gå snabbare men jag har tänkt att jag ger honom denna tiden. Jag reste bort, han reste bort och jag fyllde år. Hur betedde han sig när jag kom hem? Bra absolut. Hur betedde han sig på min födelsedag? Skit. När han kom hem? Är han överhuvudtaget hemma..? Om det är så kan han dra och om det inte är så är han en kyckling som inte vågar höra av sig för att han har gjort bort sig. Kommer jag få något svar? Blir spännande att se... Nej detta ass kan jag skriva meter om säkert, ska sluta med detta.

Bra är att jag ska börja träna. Gym blir det och promenader. Universitetets priser är typ likvärdiga med Friskis och Svettis så det blir F&S för då kan jag gå till Skarpnäck och träna samt träna med snälla Babou i stan, han var på så jag glädjer mig =)

Nej nu ska jag göra annat som får mig att se sysselsatt ut. Skriver detta i word bara för att det inte ska synas på jobbet att jag bloggar. Super! (ironiskt)